Nä nu får det vara nog! Detta är inte klokt. Jag börjar bli så lat att jag inte ens orkar hitta på något när jag är så in i döden rastlös! Allt börjar kännas jobbigt. Jag satt på altanen och solade igår, och hörde mig själv sucka djupt när jag var tvungen att hämta Lisa som klättrat upp i grannens lekställning. Jag märker att jag sjunker djupare in i tankar och funderingar, vill bara sitta och läsa. D.v.s. passivt mottaga information och underhållning. Ingenting är lockande längre. Allt känns bara ansträngande och inte tillräckligt roligt.

Jag känner igen detta. I've been there before och jag hatar mig själv i denna form. Jag är latheten personifierad. Varför blir jag sån? Jo... alltför många veckor utan fysisk aktivitet och lite för stort intag av snabba kolhydrater brukar ha denna effekt på mig. Dags att samla ihop sig själv igen, ta vid där jag slutade i våras och hylla livet genom att ta hand om den kropp och själ som än så länge faktiskt är frisk!  Idag är sista dagen som jag spenderar i Lazytown!

 

Ibland har jag lekt med tanken att flytta till stan. Fördelarna är bara att rada upp:

- Billigare boende (skulle det nog bli om man sålde huset i Jukkas med vinst) 

- En bil (istället för två) som man ändå skulle kunna lämna hemma till förmån för promenader till jobb

- Barnen skulle ha kortare dagar på förskolan/fritids

- Varmare vintrar

- Behöver inte betala någon motorvärmare på jobbet

- Mycket enklare att t.ex. träna på gymmet (eftersom man helst inte åker hur många vändor som helst till stan på      

  en dag: 4 mil t.o.r.)