Berörd....
Har precis hittat till och läst en ny blogg tack vare en artikel i Aftonbladet. Den tillhör en fantastiskt skrivbegåvad ung kille som utkämpar en strid han inte kommer att besegra. Jag rekommenderar bloggen starkt. Adressen är
www.ikroppenmin.blogspot.com
Jag är djupt berörd. Jag torkar tårarna och går nu och lägger mig, men inte utan att pussa mina små och min stora på kinden först. Godnatt.
Lisas vilja växer sig starkare...
Fort gick det, för nu är vi redan här! Tiden då barnet gör allt för att ta sig loss. De lugna påklädningarna är över, likaså matstunderna då det enda problemet var att hon tittade åt fel håll. Numera får jag klä på en orm som glider ur fingrarna hur mycket jag än kämpar. Matstunderna är svettiga och stressiga.... Spännremmar nästa!
Du är söt Lisa..... men ärligt talat känns jobbet lite lockande. Snart är det pappas tur att jaga, underhålla och agera skyddsnät under dina upptåg :)
Det värsta sånguppdraget någonsin!!!
De senaste veckorna har jag spenderat min lediga tid (som tyvärr är alldeles för knapp) med att planka och nedteckna ett 4-stämmigt arr(-angemang) på en känd hit-låt. Fy sjutton vad roligt det har varit att sätta tänderna i ett musikprojekt som kräver lite fokus och engagemang! Nu är jag färdig och redo att presentera det för den vokalgrupp jag sjunger tillsammans med varje söndag.
Jag hoppas innerligt att det blivit rätt, att jag hört varenda ton som finns i arret. Jag har nämligen nästan perfektionistiska krav på mig själv. Kan inte riktigt kalla mig själv perfektionist, för i många sammanhang är jag av uppfattningen att "det är inte så noga" samt "det finns viktigare saker att slösa sin tid på", men inom vissa områden, situationer och sysslor kan jag inte släppa drömmen om perfektion. Musik kan ganska ofta tillhöra dessa områden där jag önskar perfektion. Det är en himla tur att jag dessutom besitter förmågan att inte knäckas av nederlag, för hade jag inte gjort det hade jag nog slutat med musik för många många år sedan! För "den inre recensenten" i mig (dvs perfektionisten) kan inte minnas ett enda musikaliskt framträdande som gått riktigt bra. Nä.... snarare tvärtom. Jag ska nu berätta om ett av de mest pinsamma framträdanden jag varit med om. Jag blev påmind om det fruktansvärda när jag provade att googla mig själv (ja.. det har väl alla gjort nångång??!!) och det dök upp ett inslag från en tidning där en bild på mig syns med texten "Eleonor sjöng accapella.." -nånting.
Hoff.... vilken ångest! skäms skäms skäms.....
Jag hade tidigare sjungit i krematoriet då den dåvarande kyrkoherden även deltagit. Strax efter fick jag en förfrågan om att sjunga på nyårsdagen under invigningen av iskyrkan i Jukkasjärvi. Jag tackade givetvis ja.
Snart kom juletider smygande. Å så gjorde även influensan. Jag var dödssjuk och fick ställa in ett annat sånguppdrag p.g.a. det. Trodde att jag skulle hinna återhämta mig lagom till nyårsdagen. Men icke. När jag insåg det var det dock försent att avboka och för kyrkoherden att hinna fixa en ersättare, så jag genomförde uppdraget med mitt musikaliska rykte som insats. Voi voi....
Till saken hör att kyrkoherden hade önskat något folkmusikaliskt. "Javisst!" hade jag svarat, å sen gått hem och googlat vad tusan folkmusik är för nåt?! Nä... skämt å sido, men så långt ifrån sanningen är det faktiskt inte. Jag har nog sjungit olika typer av folkmusik under mina utbildningar, men jag har aldrig varit intresserad av att fördjupa mig i det eller ens lyssnat på folkmusik under min fritid. I synnerhet svensk folkmusik, har det varit lite dåligt med. Så ni kan ju tänka er vilket berg jag stod inför att bestiga! Tillslut hittade jag nån halvkänd sång av Benny Andersson som jag övade in. Den var inte lätt kan jag meddela! Att svinga i sånglianerna likt Helen Sjöholm är inte min starka sida , men denna gång var "den inre recensenten" knäpptyst. Mest troligt helt spak över det hon hörde och av min dumhet. Jag övade även in en julsång som inte var fullt så svår.
Ja, det krävs ju inte ett geni för att räkna ut hur denna svåra, svenska folksång lät tillsammans med en elak influensa! Men det räcker inte med det!! Nej, glöm inte att lokalen stavas IS-kyrka!!! D.v.s. jag sjöng i en snö-igloo! Alla som varit inne i en snökoja vet hur akustiken är i en sådan: OBEFINTLIG. Jag hade heller ingen sånganläggning som kunde fixa lite fuskreverb. Dessutom var iskyrkan proppfull av människor som hade klätt sig med väldigt mycket och stora vinterkläder = ännu sämre förhållande för ljudet att studsa omkring.
När jag öppnade munnen och sjöng kändes det som att ljudet stannade där läpparna slutade. Det krävdes en enorm kraftansträngning av mig för att genomföra de två låtarna med min trasiga och sjuka röst. Mentalt var det outhärdligt. Jag bara önskade att få sjunka genom jorden och aldrig behöva se någon i ögonen efter detta. Jag menar..... ingen därinne visste ju att jag var jätte sjuk! Man kan ju inte heller öppna upp med att säga "bara så ni vet så är jag jätte sjuk och har jätte svårt att sjunga!". Det är ju bara att låtsas. Man kan ju alltid grina efteråt.
Tur att fotografen inte kunde fånga upp ljud med sin kamera. Det hade varit hemskt om det ljudklippet funnits att googla upp i alla evighet. Perfektionisten i mig fick sitt livs känga och egentligen är det ju helt otroligt att jag fortfarande håller på med musik!
Angående mitt rykte som sångerska.... tja..... jag har inte blivit ombedd att sjunga åt jukkasjärvi församling sen dess..... och lönen jag skulle få för uppdraget fick jag efterlysa när den fortfarande inte kommit efter ett halvår.
Tack och hej!
Inredning och husreparationer..... pust!
Jag har ett intresse som jag önskar att jag inte hade. Det är både dyrt och jobbigt. Jag talar givetvis om heminredning. Jag är visst inte ensam om att vara intresserad av ämnet heller, nej.... var och varannan människa i detta avlånga land verkar har fallit offer för heminredningstrenden som håller på att ta över västvärlden. Det kanske inte är så konstigt egentligen. Det är nog en mänsklig instinkt att "boa" och bädda för sig själv och sina egna. Det har bara tagit så enorma proportioner i denna materialistiska del av världen. Det är svårt att inte påverkas.
Jag vill dock förtydliga att jag är intresserad av heminredning. Inte husreparationer. Det är en viss skillnad, även om de båda inriktningarna i många fall är beroende av varandra. Jag är heller inte på något sätt intresserad av att inreda och repa mitt hus för att upprätthålla någon form av status. Nej, jag tycker att inredning är ett skapande. Något kreativt. Det är ungefär som att göra en målning. Man har en idé som man försöker förverkliga, och det är alltid lika spännande att se hur man lyckas komponera ihop en harmonisk miljö. Kruxet i det hela är ju att det är så vansinnigt dyrt! Ofta får man dessutom förminska sina idéer en aning för att de ska passa in i budgeten. Förutom att sitta på en massa pengar, så måste man även ha en del kunskaper, tid och tålamod. Det är liksom inte bara att kapa en vägg här och där, nej.... det är en hel vetenskap att repa ett hus och många bollar att hålla i luften. Det blir dessutom alltid en jääääkla massa extra arbete. Sånt som man inte räknade med innan start. Å sånt kostar också en gode fin slant extra. Hoff! Jag blir nästan på dåligt humör bara av att skriva om det!
Hur som helst. Även om jag allra helst bara vill sy mina kuddar, köpa fina mator och gardiner, välja ut fantastiskt snygga lampor och hänga upp snygga väggprydnader, så har jag ju ett grovt fel i huvudet. Jag tycker inte att det är någon idé att hänga upp en snygg tavla om väggen ändå ser förjävlig ut. Jag vill inte köpa snygga mattor om rummet har ett hiskeligt golv. Jag menar.... vad är det för mening??!! Min fina inredning kommer ju inte till sin rätt!
Så precis som alla andra har vi repat huset...... påbörjat iallafall.......
Mina damer och herrar...... Välkomna till familjen "SEEEGO", familjen "skjuta upp", familjen "tappade lusten halvvägs", familjen "plugg i systemet"... ja... call us whatever you want, men här händer det liksom inte att saker och ting blir färdiga nångång! Avsikterna är goda, men idéerna får inte riktigt blomma ut till fullo. Men hoppet är ju det sista som överger människan, och kanske en vacker dag.... hm...
Här kommer bildbeviset på vår efterblivenhet vad gäller hemreparationer:
Lister saknas lite här och där..... jag fattar inte vad det är med lister!?? De måste göra ont att hantera eftersom många hemägare fastnar på just denna bit. Jävligt skönt är det iallafall att det finns fler människor med denna särskilda repdefekt.
Det saknas lister runt kaminen också....
För nästan ett år sedan började jag tapetsera vardagsummet. Men det var så tungt eftersom jag var gravid och därför orkade jag bara göra det stora rummet färdigt. De små anslutande hallarna är fortfarande otapetserade. Planen är att göra dem färdiga innan jul iallafall..... men en plan är ju bara en plan.... den som lever får se huruvida jag lyckas verkställa den inom tidsplanen eller ej :)
På avstånd kan denna altan vara förvillande lik en färdig altan......
Men det vore ju väldigt olikt oss! Tar vi en titt närmare så kan man se att det inte bara saknas hattar på stolparna. Nej, det ska målas ett varv till med färg. Ändorna och skruvarna måste också bli vita förstås. Men det tar vi nästa sommar :)
Här har vi en liten rolig reparationsmiss! Jonny och svärfar skulle borra hål i väggskivan för elkontakterna. De mätte noggrant och såg till att de var på samma höjd. Medan Jonny vände sig om för att greppa borren skulle svärfar hålla markeringen stadig..... men så började de prata med varandra och tappade fokus för en stund, vilket resulterade i att svärfar sänkte markeringen (markant!). Både Jonny och svärfar är kända för att vara lite stressiga av sig.... så när borren nått Jonnys hand sa det bara SMACK, så var hålet borrat. På svärfars nya markering. Så nu har vi en liten "kontakttrappa" i köket (i olika färger dessutom). Unikt om inte annat. Men inom kort ska detta justeras med en panelskiva (liggande fuskpanel). Så det blir nog bra tillslut.
Nä nu ska jag fundera på nästa projekt..... som vi kan påbörja när allt annat är klart. Med våran hastighet så lär det bli..... tja..... lagom till pension !
Tack och hej!
Beviset på hur mycket jag tydligen tränar!
Det sägs att barn inte gör som vi vuxna säger, de gör som vi gör. Här har ni bildbeviset på vad jag uppenbarligen brukar göra hela dagarna. Vad gör Lisa? Jo.... "plankan" !
Bra gumman, bra jobbat.... Jag har drillat dig väl under dessa 9 månader tillsammans :)
Fel å engagera sig i sitt yttre lite oftare!?
Jag har varit in till stan 3 gånger denna vecka. Jag brukar försöka att inte göra denna resa så ofta i onödan eftersom det inte är så snällt mot plånboken (bränslet + förnödenhetsinköp på stan), men denna vecka var jag tvungen. Det är inte bara kostsamt att ränna på stan var och varannan dag, det är också ganska energikrävande på morgonen i form av packande (Lisas grejer) och fixande av sitt yttre. Man ids ju inte sitta på fiket med glesa stripor till hår, stinka svett blandat med matos, iklädd sunkiga paltor och glåmigt i fejs. Nä.... lite fräsch vill man ju ändå verka. Tredje dagen då jag stod framför spegeln och satte maskara slog det mig hur bakvänt det är! Så fort jag ska ut på stan och vistas bland okänt folk, då tar man fram det bästa hos en. Men de jag bryr mig mest om i hela världen, d.v.s. Jonny och barnen, de är det inte så noga att man fräschar till sig för. Varför?!
För 12-13 år sedan var det oerhört viktigt för mig att vara fixad varje dag. Jag och Jonny dejtade under den tiden, så det kanske inte är så konstigt..... jag försökte ju snärja honom som allra bäst då. Efter alla dessa år och den gemensamma resa vi gjort tillsammans är jag fullkomligt övertygad om att han älskar mig precis som jag är. Med eller utan smink, borstat hår och fina kläder. Åren har ju dessutom fört med sig att vi idag har gemensamt villaboende och tre knoddar, vilket innebär att man inte tänker så mycket på hur man uppfattas av varandra. Det är ju skönt att man kan känna så. Men hur sunt är det egentligen för en livslång relation?
När jag nu kommit till insikt, så kanske man borde göra tanke till handling. Ibland iallafall.
Vad sägs om att byta ut de urtvättade, noppriga sunkbrallorna till nåt nytt lite snyggare?.... kanske köpa sig ett par hela strumpor, hålla sig ren och ljuvligt doftande.... ja, kanske t.o.m. ha lite makeup någon dag trots att jag bara är hemma!! Jag tror faktiskt att det kommer göra gott för min egen själ också! Uppfriskande!
Om inte annat kanske jag känner mig 10 år yngre :) Å i ärlighetens namn, så tror jag att maken faktiskt skulle uppskatta det ....... lite grann iallafall ;)
The new Elli.... en helt vanlig torsdag:
Felprogrammerad unge!?
Men vad sjutton är det med mini-kids och matsituationen??!!!
Jag har nu matat tre olika ungar under de senaste sju åren, å varenda en av dem gör samma sak! Gryyyymt frustrerande, för det händer JÄMT när de ska äta och de äter ju inte sällan!!!
Mat ska hon ha, men hon tänker fasiken inte vända huvudet åt det håll skeden kommer ifrån!! Om jag sitter till höger så är vänster sida fasligt intressant. Jag har provat flytta mig, men då blir ju höger sida helt plötsligt roligare! Slutsatsen av detta är att antingen luktar jag illa från munnen (då måste de ju vända sig bort för att inte tappa matlusten), eller så är det ett genetiskt fel.... kanske ett släktdrag.... mest troligt från jonnys sida isåfall ;)
Nedan har ni bildbeviset.
Är jag en missbrukare?
Jag har en last. Ett begär. Ja, jag tror att jag kan kallas missbrukare. Jag är en tidningsknarkare. Här har ni nog tidningsförlagens drömkund, för jag spenderar inte bara en utan några hundralappar på diverse tidningar varje månad (!!!). Många får kanske sin dos av slö-läsning ute på internätet, och visst! internet är superbra! Men det är något speciellt med att bläddra i en riktig tidning. Det doftar speciellt, man känner bladen mellan fingrarna och man kan läsa den i valfri position: liggande, ostkrokssittande, stående vid spisen medan maten kokar över eller halvliggande i soffan mellan sju soffkuddar. Att läsa en tidning med en kaffe i handen är avkoppling på högsta nivå. Å jag är ganska bra på att koppla av :)
Om jag är hos någon och hälsar på och det ligger en tidning på bordet framför mig, har jag mycket svårt att låta bli att bläddra i den. Jag måste stålsätta mig som tusan eftersom det inte är fint att komma till folk och börja läsa tidningar istället för att umgås. Men när husvärden går på toalett eller svarar i telefon, då är mina fingrar direkt bland tidningsbladen. Hemma hos mina föräldrar i Pajala är det en tämligen bekant syn att Elli sitter med näsan i någon tidning vid köksbordet MINST en gång om dagen, när vi är där och hälsar på.
Tidningsinnehållet är inte helt oviktigt, men jag gillar ganska mycket. Inredningsmagasin är givetvis en stor favorit. Där får man inspiration och det intresset tycks aldrig sina hos mig. En annan favorit är "fitness magazine". Den tidningen behöver jag för att hålla uppe mitt träningssug och viljan till ett sunt levene. En nyfunnen vän är "mama" som visade sig innehålla mycket intressant för en småbarns- och tweeniemamma som jag, med lite olika teman och massa roliga intervjuer och reportage. Nu har jag köpt deras två senaste nummer och kommer troligtvis fortsätta bidra till deras intäckter. "Vi föräldrar" började jag prenumerera på medan jag var gravid med Lisa, men även om det fanns en del vettigt och lärorikt att läsa i den så var den roligare att läsa när jag fick mitt första barn. I och med att Lisa växer upp så är jag ju påväg att lämna småbarnstiden för något nytt. Å lite pretto känns den också faktiskt. Den prenumerationen sa jag upp för nån vecka sedan.
Ja.... listan kan göras lång på vilka tidningar jag brukar smyga ner i kundkorgen på coop eller t.o.m. pernumererat på genom åren, men varför ska jag ge fortsätta ge gratisreklam på min blogg när andra får betalt för det??! :)
Det finns en baksida med mitt tidningsknarkande. Jag har barn, och som bekant gör barn som vi vuxna gör. Så Elvira och Siri (speciellt Elvira) är påväg in i tidningsträsket precis som sin mor. Men om mina tidningar känns dyra på kring 50 kr/nummer, så är det ingenting jämfört med barnens tidningar! De är ju fyllda med skitleksaker och krimskrams och tar därför ut inte mindre än 79 kr/nummer!!! De smarta jävlarna! Å jag betalar :( Jag brukar inte köpa tidningar till barnen hur ofta som helst, men det är lite svårt att motivera för barnen varför mamma får köpa en tidning men inte de. That's life! Det är duster man får ta.
Nedan kan ni se de två senaste dagarnas läsning. Nu kanske det dröjer en vecka innan jag köper en ny tidning... jag har ju pedagogiska magasinet också på tv-rumsbordet (jo, den är faktiskt riktigt bra!). Det är bara det att fitness magazine har kommit ut med ett nytt nummer och jag har ju börjat "mitt nya liv" igen (då behövs verkligen träningsinspiration!)...... hur ska jag kunna behärska mig?!!
