Efter många om och men fick vi tillslut internet i vårat hus! Jihoo vad nice när det går snabbt och man slipper den där pucken hängandes vid datorn (som behövs för mobilt bredband)!

 

De senaste månaderna har jag vid flera tillfällen varit tvungen att möta och försöka besegra min konflikträdsla. Det fungerar faktiskt! Jag är snart 33 år gammal och först nu känner jag att jag verkligen törs försöka göra min röst hörd ibland. Vilken känsla! Jag har dock lång väg kvar innan jag är i mål.

De tillfällen jag fått öva detta den senaste tiden är av lite olika karaktär. Det lättaste har nog kanske varit att hålla på regler och vara tydlig med vad som gäller med barnen. Inte mina egna såklart, utan med andras barn. Där har jag nog varit lite mesig tidigare, vilket lett till att en del barn sett en chans att ändå få sin vilja igenom. Men nu är det slut med det! Det gäller att vara tydlig med barn och inte prata och förklara för mycket (bara lite)! 

Nästa övningstillfälle har varit på jobbet med eleverna. Jag jobbar med tonåringar, och det är så roligt! De har en särskild plats i mitt hjärta dessa tonåringar. Men det finns tillfällen i framförallt undervisningssituationer, där man måste vara tydlig med vad som gäller, ställa krav på dem och inte ge vika. Också ett område jag fått gaska upp mig på! Jag är nog ofta för snäll. Men som sagt: nu är det slut med mjäkandet.

Jag har t.o.m vågat ifrågasätta olika händelser och beslut på mina barns skola och förskola! Förut hade jag aldrig gjort det. Jag hade bara svalt allt och gått och grubblat hemma istället. 

Slutligen fick jag i somras ringa det obehagliga samtalet till chefen på mekonomen här i stan och diskutera och ifrågasätta hans tankegång i samband med att de förstört växellådan på vår bil och vägrar ersätta oss eftersom vi har för lite bevis. Han var dock betydligt "snällare" och mer tillmötesgående i samtalet med mig, än när han talat med Jonny vid andra tillfällen. Tyvärr gav samtalet föga resultat i slutändan... men jag fick träna på att besegra min konflikträdsla iallafall. Katjing!

Jag gissar att jag är rätt varm i kläderna när jag passerat 40 iallafall. Så man kan väl konstatera att kroppen blir svagare och förlorar spänst med åldern, men själen blir starkare och tanken får kraft. Perfekt!!

 

För att väga upp mina djupa tankar i detta inlägg, tänkte jag avsluta med något betydligt ytligare. Nämligen några bilder på sjukt snygga kök :) Det kan ju inte bli så mycket snyggare än så här: svarta luckor mot en vit bas. Ljusa bänkskivor... allra helst i marmor. Å så vansinnigt snyggt med svarta spröjs i fönstren! ÅH... Jag är såld. Om jag nånsin ska repa ett kök igen, så är detta stilen jag kommer eftersträva.  Ha det gott!!