Va fan är oddsen??!!!
Denna dag var dagen då det äntligen skulle hända. Jonny tog släpet till stan för att äntligen köpa lister till vårt listlösa vardagsrum (iallafall de som ska sitta runt de gamla valven som nu blivit kantiga). Halleluja! Plötsligt händer det! Denna gång har det inte tagit mer än 1,5 år sedan reparationerna startade. Woho!
Så när jag la Lisa för natten, satte Jonny igång med arbetet:
Så här långt gick det bra. Alla var glada och nöjda... tills det var dags för de utanpåliggande listerna som ska vara runtom dörröppningen. Jonny hann börja mäta och gera en list. Men när han kom in igen (han kapar dem utomhus) för att spika fast den upptäckte vi att det var fel typ av list!!! Han hade råkat få med sig 8 mm tjocka (ut fr väggen) istället för 12 mm. Till Jonnys försvar var det faktiskt en anställd på byggaffären som hade gett honom dem trots att han sagt att det var dörrlister han skulle ha, och han tänkte aldrig på att dubbelkolla tjockleken.
Så nu sitter vi här. Med nya dörromtag, men inga lister. Vad fan är oddsen!!?? Jonny tappade all gajst och nu lär det väl dröja 1,5 år till innan vi gör ett nytt försök. Det verkar inte vara meningen att vi nånsin ska bli klara.
Nu till något roligare... nämligen veckan som varit. Aili har varit här förra helgen. Min brorsdotter. Hennes mamma och pappa var också här förstås. Det var jätte mysigt. Lillfisen säger "haster" (faster) och "Elli" till mig :) Hon är den sötaste rackarungen jag vet!
Aili snodde åt sig våran kaffemjölk....
Alla barnen skulle sitta i Hannas famn....Hanna blir alltid alla barns favorit. Fattar inte vad hon gör, men mina ungar lyckas hon iallafall charma. Siri har länge sett upp till henne, lekt att hon heter Hanna och är som Hanna..:)
Fredagsmys i vanlig ordning. Alla svullade chips med dip. Utom Elli som tuggade på päronet ni ser i hörnet. Jag har ju än så länge bara betat av 2,5 vecka av 8 i mitt hälsoprojekt. Men päron kan vara gott..... not. (haha det rimmade!! så fyndigt av mig! :))
Ett besök på gruvtrollets lekland hanns med. Det var premiär för Aili på ett lekland. Hon verkade vara lite fundersam i början.. mycket nytt att ta in. Men efter en stund var det full fräs. Lisa däremot öste järnet från första stund! Siri hittade direkt dagis kompisar som hon sprang iväg med, och Elvira var en exemplarisk storasyster och lekte med lilla Lisa :) Som vanligt när man varit på ett lekland... så drog vi även denna gång hem någon sjukdom därifrån. Lisa fick magsjuka 1-2 dagar senare. En mild variant dock.
Idag kom mina kära gamla föräldrar och hämtade Elvira och Siri till Pajala. De ska tillbringa resten av sportlovet där. Så nu har jag och Jonny plötsligt bara ETT barn att ta hand om! Enkelt, trodde vi. Men problemet är ju att det var LISA de lämnade kvar med oss. Å hon har minnsan sett till att fylla tomrummet efter systrarna sina! Hoff! Efter middagen hos svärföräldrarna satte hon hårtbröd i halsen så vi trodde hon skulle dö. Men min rådige man löste problemet. I övrigt gnäller hon HELA tiden!!! Jag hör bara ett enda "UUuuuu!!" vid mina knän dagarna i ända! Å så klättrar hon överallt. Man hittar henne lite här och där under dagarna. Härom da'n hade hon staplat iväg till förrådet och klättrat upp i sulkyn. Andra klätterställen hon regelbundet återkommer till är: Siris matstol, våran säng och nattduksbord, soffan, dockvagnar, docksängar, pallen i hallen, min crosstrainer som jag försökt gömma i ett förråd, skötbordets "underhylla", diverse småpallar som finns runtom i huset, leksakskorgen, systrarnas dockskåp och fönsterbrädor..... Ja... You name it, å där har hon klättrat.
De flesta föräldrar tycker nog att det inte är något ovanligt. Men för mig och Jonny är detta nytt trots att det är 3:e ungen. Elvira och Siri har varit så lugna, lätta och enkla att ha å göra med (för det mesta iaf) när de var så här små. De klättrade bara lite, stoppade typ aldrig något i halsen och höll inte på att peta i grejer som de inte skulle peta i. De var helt enkelt Guld-Ungar. Så vad är då Lisa?! Brons-ungen eller? Men hon är söt som socker.
Slutligen kan jag meddela att jag hittat 2-3 gråa hår på min skalle. Ja, de växer ut från mig. De är mina. Inte ditlagda. Coolt. Men inte är det jag som börjar bli gammal inte! Nej... mina gråa hår skyller vi på Lisa! :)
Ha det gott!
