Mina tre misstag
En dålig dag kan jag tänka att jag gjort tre livsomvälvande misstag i mitt liv. Det första begick jag i februari 2004. Det var då vi beslutade oss för att börja försöka skaffa vårt första barn. exakt ett år senare var misstaget ett faktum. Dotter nr 1 föddes. Jag vet inte hur det gick till, men nästan tre år senare var gjorde vi samma misstag igen. Pust! Vi hade nog börjat förstå allvaret av våra handlingar vid det här laget, för vi kände att det nog fick räcka med 2 barn, som båda råkade vara tjejer. Men nää..... år 2011, precis när bördan äntligen lättat en aning och tjejerna börjat bli större och mer självgående, då slår dumheten till igen!!! "men nog hade det ju varit mysigt med en tredje liten kotte! Vi har ju plats både i hem och hjärta!".
Sagt och gjort. Jag blev gravid PÅ EN GÅNG! Det var väl en akt av en högre makt så att vi inte skulle hinna ändra oss efter vägen. Å det ställde ju till med lite problem.... Vi hade ju planerat bröllop sedan länge. Brudklänningen var ju redan köpt. I storlek 36. Fan. Länge höll jag fast vid hoppet om att denna graviditet, till skillnad från de två första, skulle bli en sån där slank, snygg graviditet som man ser på tv. Korkat av mig. Jag började ju vänta TREDJE barnet. Magen och resten av kroppen kände ju till detta tillstånd väl, så den svällde ju direkt för att ge plats åt det växande fröet. Jag var ju förtusan "latent" töjd! Ny brudklänning fick inhandlas. Suck.
Den 15:e januari detta år (2012) kom dottra nr 3. Lilla Lisa. Det udda barnet. Hon skrek som en galning så fort hon kommit ut från magen, två timmar i sträck! "Det här bådar ju gott" tänkte jag.
Hon ylade så fort jag inte höll henne i famnen redan på BB. Jag fick inte ens äta den delikata lasarettsfrukosten utan att hon skrek. Jag fick göra ALLT med en hand, för hon ägde den andra.
Hon föddes med mycket hår som strax visade sig vara krulligt (de andra tjejerna föddes typ utan hår).
Hon lät konstigt.... typ morrade och stönade. Hon bajsade sviiiiiin ofta. Blöjorna gick som smör i solsken.
Det visade sig efter 2 veckor att hon hade kolik. Min intuition om hennes 2 timmars skrik-race direkt efter födseln var alltså alldeles riktig!
Nu är tack och lov den tiden förbi. Men nu börjar resten av arbetet. Igår var en riktig dipp i mitt mammaliv med Lisa. Hon vägrade sova igen... liksom hon gjort varenda kväll och natt den senaste månaden. Igår var det dock värre än vanligt. Det i kombination med "lingonveckan" som är i antågande, var ingen bra kombination. Men givetvis kan man ju inte ta ut sin ilska på den lilla, så den fick maken slängd i ansiktet när han kom hem från sin kollega. Stackarn.
Jaa... om ens tankar syntes i tankebubblor ovanför huvudet så skulle socialen knackat på här för länge sen.
Idag, efter en hel natts sömn, då min gode make tagit lillfisen och sovit med henne i soffan, kan jag inte förstå hur jag kände igår! Mina tre misstag är helt plötsligt mina tre underverk! Schizo?!!!
Men idag, när min svärfar i ett helt annat sammanhang yttrade sig: "det är ju det.... att jag tror det kommer en fjärde.... vettu... pojken saknas ju", då kunde jag med säkerhet i rösten konstatera att "Nä, nu har jag gjort mitt!"
Tack och Hej!
Bästa försvaret kanske saknar ord!
Nästa gång någon skäller på mig offentligt, så kanske jag borde göra som min dotter Siri....
Den arga gubben på OK hemsöker mig!!
Jag är en ganska konflikträdd människa. Jag undviker in i det längsta att medvetet förarga någon eller trampa någon på tåna. Det finns dock tillfällen då jag ändå lyckats åstadkomma sådana obehagliga situationer, och då mår jag dåligt av dem i flera dagar! Ja, kanske t.o.m i veckor! Härom dagen gjorde jag det igen :(
Jag skulle lämna min lillasyster på stan efter 2 trevliga och slappa dagar tillsammans i Jukkas. Men först var jag tvungen att stanna till på OK österleden för att tanka bilen och hyra en film.
Jag var lite känslomässigt ur balans eftersom jag skulle säga "hejdå och lycka till" till Em (lillasyster) som lämnar oss för studier på andra sidan jordklotet.
Fokuserad på mina göromål, tankade jag bilen, gick in för att hyra film och betala. Jag tänkte inte mer på det.
Det visade sig vara ett väldigt korkat drag att hyra film (inklusive sökande och beslutsångest), medan bilen stod parkerad vid pumpen.... för snart kom en tjej in till oss vid filmhyllan och frågade om jag ägde bilen vid pumpen. De stod nämligen i kö och behövde tanka. Då klickade det i huvudet på mig! Jag bad så mycket om ursäkt och sprang till kassan. Undertiden hann macken befolkas med en massa okända människor, och när jag stressad stod i kassan och skulle betala så kommer en MYCKET ARG gubbe in till mig vid kassan.
"FLICKOR!! Ni är två stycken! Den ena av er hade kunnat gå ut och flytta på bilen! MAN GÖR INTE SÅ FLICKOR!!! Det finns andra som behöver tanka!!" skällde han högt så att alla i butiken skulle höra. Dessutom gick han på som en maskin utan att ge mig en chans att hinna flika in en ursäkt, att jag inte tänkte mig för och skyndar mig allt vad jag bara kan.
Suck. Jag vet själv hur irriterande det är att behöva vänta bakom bilar vid pumparna i evigheter. Jag förstår att han var sur. Problemet är bara att jag inte kan släppa den obehagliga känslan av att en okänd gubbe var så oerhört arg på mig! Jag vet att det är en småsak, och att jag borde släppa det direkt efteråt... när jag insett mitt misstag och lärt mig läxan. Men det går inte. Jag har nu tänkt på det från och till i 2 dagar. Gubben hemsöker mig om natten, i joggingspåret, i duschen, vid spisen när jag lagar mat.... ja... lite då och då, överallt!
Nu hoppas jag att när jag nu tömt mina tankar kring detta här på bloggen, så kanske jag får ro i själen och kan släppa det en gång för alla. Men läxan jag lärde mig var att nästa gång jag ska hyra film och tanka bilen samtidigt, så ska jag:
1. tanka bilen
2. gå in och betala bränslet
3. gå ut och flytta bilen till parkeringsplats
4. sedan gå in igen för att avsluta med de andra ärendena
För i Piteå lärde jag mig en gång i tiden en annan obehaglig läxa.... nämligen att man inte får flytta bilen från pumpen innan man har betalt bränslet.
Tack och hej!
Det börjar ju bra... go elli go elli go elli .... :/
Yey! Jag är ung i sinnet! (inte för att jag är så värst gammal) Jag har startat en blogg! Cool som jag är så tänkte jag förstås hämta ner en design (gratis förstås!) på "designadinblogg.se". Det gick åt pipsvängen. En av kodmallarna funkade inte att installera, så därav detta tema... inte riktigt lika coolt.. men det går ju att skriva ändå. Jag kanske kan ändra i framtiden istället.
Sen var det dags för att ladda upp min fjortisbild som jag tog på mig själv i morse på dasset (i det rummet alltså... med kläder på..inge konstigt med det!). Det gick ju såklart oxå åt fanders. Jag antar att bilden är för ful för blogg.se att godkänna som profilbild. Jag får prova i morgon igen. Då kanske blogg.se har sovit på saken och insett vilken konstnärlig bild jag fick till... med instagrams effekter.... som gör en snyggare än vad man egentligen är :)
Hur som helst. Hjärtligt välkomna alla läsare som jag lyckats muta hit! Jag lovar att vara gode ärlig i mina inlägg... lägga upp nån bild då och då, skriva om hur livet ser ut för mig och min familj och absolut inte hänga ut eller kränka någon stackare.... nej vettu... det skulle aldrig falla mig in.
Ha det gott!!!
Sen var det dags för att ladda upp min fjortisbild som jag tog på mig själv i morse på dasset (i det rummet alltså... med kläder på..inge konstigt med det!). Det gick ju såklart oxå åt fanders. Jag antar att bilden är för ful för blogg.se att godkänna som profilbild. Jag får prova i morgon igen. Då kanske blogg.se har sovit på saken och insett vilken konstnärlig bild jag fick till... med instagrams effekter.... som gör en snyggare än vad man egentligen är :)
Hur som helst. Hjärtligt välkomna alla läsare som jag lyckats muta hit! Jag lovar att vara gode ärlig i mina inlägg... lägga upp nån bild då och då, skriva om hur livet ser ut för mig och min familj och absolut inte hänga ut eller kränka någon stackare.... nej vettu... det skulle aldrig falla mig in.
Ha det gott!!!
