Så var det åter måndag igen. Vi har spenderat helgen med att avverka vår familjs sista födelsedag för detta år (iallafall ända fram till nyårsafton). Elvira är inte så mycket för kalas. Hon bjuder bara en kompis varje år och är supernöjd med det. För det hon ser mest fram emot är inte alla kompisar som kommer, inte tårtan eller fikat och inte heller fiskedammen. Nej.... det är ju givetvis presenterna. Att få paket verkar vara hennes absoluta lycka. 

Jag har närt en materialist vid min barm! Borde jag skämmas? Kanske. Har jag misslyckats med att förmedla vad som verkligen är viktigt i livet? Kanske. Men äpplet faller inte långt från trädet, sägs det ju. 

Jonny påminde mig dock om hur man själv tänkte och kände när man var liten. Man var ju sååå förväntansfull inför paket/presenter så man höll ju på att spricka. Det är väl klart att barn gillar att få presenter! Då som nu. Barn är barn, och vi är lyckligt lottade som kan ge våra barn den lyxen. Bara vi inte glömmer att ge dem kramar och våra uppmuntrande ord också! :)

 

Jag och Jonny har kommit in i vår regelbundna dröm-period. En period då vi drömmer om framtiden. Vad vi skulle vilja göra och uppleva. I helg har tankarna pendlat mellan att flytta söderut till att köpa stuga någonstans. Vi är inte så säkra på att vi vill flytta söderut. Vi trivs här. Älskar kulturen, människorna och omgivningarna. Det är här hemma vi har vårt hjärta. Men ibland kan man sakna vissa saker. Jonny skulle vilja kunna fiska mer än vad man kan göra här. Säsongen är ju vansinnigt kort. Vinterfiske är bara ett substitut i väntan på "the real thing" för honom. Jag vill gå kurser/fortbildningar, kunna se massor av konserter, ha ett riktigt nice jobb och ett mysigt och stiligt hem. Kanske kunna gå på gräs och asfalt lite längre än man kan här.

Skulle vi flytta så skulle vi nog sakna "hem". Men man vet aldrig. En vacker dag kanske vi känner att vi måste testa. Jag tror dock att en stuga söderut är mer troligt. Att kunna kombinera dessa två världar vore ju fantastiskt. Så vi får se. Det är några år bort hur som helst. Vi har en del att uträtta och betala här först :)

 

Nä nu ska jag starta jobbdatorn och göra lite kvällsjobb. Jag har huvudet fullt av jobbidéer och grejer och måste beta av en del så att jag kan ta sportlov med "peace in mind" nästa vecka. För då ska jag inte jobba. Då ska jag vara 100 % närvarande med mina barn.

Ha det gott!

 

       

 

 

Hade kommit igång med träningen så himla bra! Med heltidsjobb, småbarn och en gubbe som också vill träna och göra saker är det inte så lätt att få ihop det. Men jag har hittat ett system som funkar. 

Jag hade hunnit träna regelbundet hyfsat länge så att jag t.o.m hade börjat se och känna lite resultat! Underbart! Jag var redo att spendera lite slantar på stan... förnya delar av min garderob. 

 

Men så kom flunsan. Voi satan. Å det var en seg jävel! Ni får ursäkta mina svordomar, men jag är oerhört bitter.

Det blev inget gym, inga intervaller och inga promenader på inte mindre än 3 veckor!!!!

Å som om det inte var nog med detta!!?? NÄ.... tro fan att semletider ska infinna sig just när jag är så sjuk, svag och tycker synd om min själv. Elli gillar semlor. Inte lite heller. Elli DYRKAR semlor. :(

Sedan råkar jag vara rätt dum i huvudet också. Jag faller oftast in i denna tankebana vid såna här tillfällen:

 

   

      När jag ändå inte kan träna så är det ingen idé att bry sig alls.... äh... jag äter lite godis idag....  

 

Å efter några timmar senare:

     

Så nu är alla mina forna träningsresultat väl dolda bakom något mjukt och sladdrigt... 3 veckor tog det att rasera allt (nästan)! Jag försöker tänka positivt, men det är fasiken inte lätt när bitterheten sköljer över mig dag och natt. Å det värsta är att jag inte kan skylla någon annan än mig själv! Är huvudet dumt får kroppen lida. 

Jag har inte bara blivit mjuk och degig... jag har även blivit lat och lättirriterad. Å knäna har börjat värka igen. 

 

Så nu har det blivit dags att kliva upp på hästen igen. Time to clean the mess. Gaska upp sig. Sluta gnälla och ta tag i saken. Så det har jag gjort. Nu har jag tagit före-bilder, lagt upp ett veckoschema, ett träningsprogram och funderat över kosten. Detta är, till att börja med, en 8 veckors satsning. Jag ska ro hem det. Å när jag fixat det ska jag belöna mig själv med nya träningskläder, så att jag kan fortsätta med min nya livvstil. Det ni! Det som inte dödar det stärker.

 

Jag återkommer med fortgående info kring min kamp lite då och då!

Ha det bra! 

 

 

 

Varje morgon stiger jag upp mellan 5.00 - 6.00. Pigg och alert. Redo för morgonens gymträning. Varje träningspass är effektivt och ger STORA resultat SNABBT.

 

Dags för jobb kl 8.00. Jag är full av energi och har hur mycket som helst att ge mina elever. Eleverna lämnar min lektionssal med ett leende på läpparna och jag lär mig massor varje dag. Jag är dessutom full av idéer och tar tag i nya projekt regelbundet. 

 

Jag äter hälsosamma lunch och mellanmål under arbetsdagen. Har inget annat sug och är full av energi hela dagen.

 

Sen kommer jag hem. Energinivån är fortfarande hög. Glatt och kärleksfullt möter jag mina barn och min man i dörren. Vi äter en nyttig middag tillsammans. Skrattar och pratar vid middagsbordet. Sedan gör vi någon familjeaktivitet tillsammans. 

 

När barnen tittar bolibompa tar jag tag i nåt litet städprojekt. Tack vare att jag aldrig slöar, är mitt hem inte särskilt stökigt och grisigt. Så det är inte mycket jag behöver göra varje dag. Å jag är ju full av energi, så det är inga problem heller!

 

Mina förråd är perfekt sorterade och alla lådor och skåp innehåller bara det nödvändigaste i perfekt ordning!

 

När vi lagt barnen har jag lite tid till egen utveckling. Inget tomsurfande på dator eller TV.... nej, studier eller annat allmänbildande läses/diskuteras. 

 

Efter egen tid, är det dags för mig och Jonny att ha tid för varandra. Varje dag.

 

Sen somnar vi tätt intilll varandra. Jag sover minst 8 timmar oavbruten sömn och vaknar nästa morgon minst lika full av energi som alltid!