Jag och Jonny är udda här i vår by och stad. Vi är inte som alla andra. Vi dyrkar inte våren så som äkta kirunabor (Malmfältsbor) gör. När mars månad gör entré kryper medborgarna ut ur sina bon och försvinner ut på vischan. Våren och framförallt påsken är nästan som en religiös högtid för människor här.... å då syftar jag inte på påskens egentliga betydelse (Jesu lidande, död och uppståndelse).

 

En solig vårdag tankas skotrarna, pulkorna packas till bredden och ungarna kläs på. Många åker till fjälls och utgår från sina stugor, båthus, husvagnar eller arkar. Men det finns också såna som vi, som utgår hemifrån och bara gör dagsutflykter. Jo... vi gör dessa utflykter vi också, även om vi inte är så förtjusta i dem. Man måste ju ta seden dit man kommer, och här är det sed att åka ut när solen kikar fram på våren. Men hur kul är det egentligen??!! Min man beskriver detta senario så bra:

 

När man tillslut, efter flera timmar av handlande, packande och påklädande av barn äntligen tagit sig med skotern till grillplatsen. Då börjar helvetet. Ungar som skriker för att de inte kan röra sig i alla kläderna, femtielva korvar som ska grillas åt barnen, choklad som ska hällas i kåsor, mackor som ska halas fram, ungen kan inte hålla i kåsan och korven samtidigt så man får agera stativ, den andra ungen spiller chokladen över kläderna, rota fram papper ur väskan för att torka. -Mamma, meeera korv!! grilla mera korv, hälla ny choklad åt ungen som spillde ut sin, -Pappa!! jag vill ha kaka!  -Mamma jag är törstig!!! Bebis vaknar i pulkan, hämta bebis och försöka få henne nöjd nånstans i kaoset, unge har ätit så länge så nu har hon börjat frysa om händerna. Pappa gnuggar händerna och håller handskarna över elden för att värma dem. Preciiiis när man utfordrat ungarna och äntligen ska få hugga tänderna i sin egen mat då är andra ungen kissis. Kissa ungen, bebis gråter, måste trösta. Äldsta ungen börjar frysa och vill åka hem. Ovanpå allt detta bök med barnen i halvliggande ställning runt elden har man regelbundet röken i ögonen..... eller solen.

Det är med lättnad man efter ett par timmar packar ihop och glider hemåt igen. Å jobbet är ju inte slut när man kommit hem heller!! Nä, då ska man packa upp allt, duscha barnen och sig själv och tvätta alla kläder som stinker rök. När jag och gubben slutligen ligger utslagna i dubbelsängen ställer vi oss frågan: Hur orkar folk??!!

 

Idag har jag dock varit super-mum och besökt lingonskogen med 4 barn (mina tre och äldsta dotterns kompis) och mina svärföräldrar. Det är lite lättare nu när det inte finns snö, och faktiskt mycket mysigare! Men alldeles enkelt är det inte. Man får ju inte vara lat när man har barn med sig. Matsituationen är ju som den är i skogen och för att inte riskera att få blodsockerfall p.g.a. att alla barn ska mättas först, så är det klokt att stoppa i sig nåt rejält innan avfärden. Idag hade jag gjort det, så skogstrippen gick riktigt bra! Jag kände mig alert! Men så mycket lingon blev det inte. Barnen var jätte duktiga på att plocka bär, men det fanns inte så mycket och de var väldigt små. Någon enstaka syltburk ska vi dock lyckas koka ihop. Några fina foton fick jag iallafall!