Här sitter jag... 3:e dagen i det bortre hörnet av vår soffa. I dag är dock skillnaden att Lisa inte ligger i min famn. Hon sover för tillfället i sin egen säng och tar igen sig efter två dagars feber. Jag hoppas att hon sover någon timme till. Det har varit ganska tunga två dagar p.g.a. att ingen av oss kunnat sova på nätterna, och då blir man ju rätt sliten. I går eftermiddag hade jag dessutom kramp i nacke och armar efter att ha hållt lillfisen i min famn 7 timmar i sträck. Jag måste ändå ge mig själv och min make lite "credits" för att vi lyckats hålla oss samman hyfsat okej ändå trots noll sömn och krävande dagar. Det är ju såna saker som kan bidra till kraftiga humörsvängningar  eller t.o.m. eventuella bryt, men vi lyckades fokusera på den lilla söta sjuka varelsen i första hand och trycka bort våra egna känslor... men under den värsta natten kan jag erkänna att man fick kämpa för att inte tappa fattningen. I mitt huvud upprepade jag för mig själv, ungefär som ett mantra, "det finns de som inte får barn trots att de vill det..... vad är väl några jobbiga nätter jämfört med ett liv utan barnen..." Jag tänker bl.a. på den blogg-kille som jag tipsade om för någon vecka sedan. Han som kommer hinna dö av cancer utan att någonsin få uppleva lyckan av att ha fått barn. Jag tänker också på den mamman jag såg intervjuas på tv4 som hade förlorat sin 4 årige son i samma grymma sjukdom (och alla andra föräldrar som varit tvungna att genomgå denna mardröm). Det har varit många sådana historier i olika medier den senaste tiden som får en att påminnas om och uppskatta sitt liv och framförallt barnen. Det finns inga garantier att lyckan varar förevigt, så det gäller att njuta så länge man kan.

 

Jag har inte haft tid att blogga så mycket senaste tiden. Jag har haft fullt upp med att söka inspiration och planera inför framtiden. Jag är ju en sån som måste ha något att se framåt och arbeta mot. Jag må njuta av mitt liv här och nu, men jag kan inte tänka mig att stå och stampa på samma ställe. Jag vill utvecklas!

Jag och Jonny har hunnit beta av några milstolpar i livet. Jag har en universitetsexamen, vi har båda fasta anställningar, vi har hus, 3 barn, vi har gift oss..... ja... allt sånt som man kanske tar förgivet att man ska ha och ha gjort när man passerat 30, det har vi faktiskt åstadkommit! Det är jag jätte glad och tacksam över. Men det kan ju också lätt bli så att man plötsligt står här och inte vet vad som kommer härnäst! Vad ska man nu se fram emot!?  

 

Det självklara är ju givetvis att jag ska vårda det jag redan har. Högsta prioritet är alltid familjen. Vid sidan om det kommer jag att ägna lite extra tid, pengar och engagemang i mitt livs passion, som också råkar vara mitt yrke. Sång och musik. När jag var liten ville jag bli sångerska. Som Carola och senare som Celine Dion :) När jag kom upp i övre tonåren började de drömmarna ändra form en aning. Sångpedagog blev istället min drömyrke och det är också det jag kom att utbilda mig till. Jag är ganska nördig av mig.... kan grotta in mig i sångteknik, sångmetodik och liknande, och jag känner att jag trots min högskoleutbildning i ämnet inte är riktigt nöjd. Det finns så mycket som händer i denna bransch och jag måste ju bara ta del av det! Min inre drivkraft vill att jag ska försöka bli så bra som jag kan inom området! Varför nöja sig, när det finns så mycket man kan lära sig ännu?! Ja... det är väl så att den inre recensenten talar till mig i huvudet: "Elli...Du är inte bra nog ännu".

Så om ett par år ska jag ut och resa. Jag har dock två viktiga faktorer att ta hänsyn till, familjen och ekonomin. Det jag planerar att göra är inte gratis, så därför måste jag ta det lite pö om pö. Lisa måste bli lite äldre och jag måste spara lite pengar. Fram till dess finns det saker jag kan göra i Sverige och studera på egen hand. Men sen ska jag ut i världen och upptäcka. Det ska bli fantastiskt roligt! En dröm som blir sann.

 

Dessutom har jag och Jonny blivit sugen på att investera igen... eller vaddå investera!??? Det materiella ting som vi tror vi måste ha och vill köpa är allt annat än en investering!!! Det är det sämsta man kan sätta sina pengar på egentligen. Som att köpa aktier i Titanic i samma stund som det kraschade mot isberget. En rent usel affär alltså.

Egentligen borde vi inte.... egentligen har vi inte råd. Vi är ju inte så ekonomiska här hos familjen Erkstam (vi har inte nån eller några hundratusen på spar). Det finns så mycket man vill göra och ha (skäms), så man gör de mest idiotiska valen ibland. Haha!! Nåja... så länge man inte drar ner familjen i ruinerna så kan det vara roligt att leva nu när vi kan.... imorgon kanske det är försent :) 

 

Ja, ni ser... planer och köpglädje! Vad ska